/\

ANNONS

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Livsstil

De tänker bosätta sig på Mars – om tio år

Målet är att bosätta sig på Mars. Om tio år ger de sig av. Flytten är en nystart och ett äventyr – och den är permanent. Några returbiljetter har de inte.

Det är strax efter sex en torsdagskväll i Somerville,Sara Director Pennsylvania. Sara Director, 27-årig redaktör, har haft en tuff dag på jobbet och dessutom städat huset. Nu kopplar hon av i pyjamas och ägnar sig åt manikyr samtidigt som hon tittar på Netflix. Cirka en mil därifrån i Stoneham, Pennsylvania, lämnar datateknikern Peter Degen-Portnoy, 52, kontoret efter en lång arbetsdag. Innan han beger sig hemåt träffar han sin personliga tränare och kör ett 45-minuterspass som får armar och ben att kännas som gelé.
I England är klockan 23 och Hannah Earnshaw, 24, sitter i soffan i morgonrocken och dricker rooibos-te. Medan Hannah, som studerar astronomi på universitet i Durham uppdaterar sig om vad som hänt under dagen är klockan i Indien fyra och dr Bhupendra Singh, 36-årig fysiklärare, sover.

I Taringa, en förort till Brisbane i Australien, har Natalie Lawler, 37, lärare i matematik och NO, redan varit vaken ett par timmar. Hon körde ett crossfitpass klockan fem innan hon gick till jobbet. Samtidigt vaknar Sabrina Surovec, 37, i Asaka, Japan. Hon driver ett eget musikbolag så hon arbetar sent och vill gärna sova länge på morgonen, men hon väcktes av lastbilshögtalare som dånade ut slagord inför det kommande valet i Japan.

De här sex, till synes slumpmässiga människorna från olika delar av världen, ingår i en liten elitgrupp som hoppas lämna jorden och flytta till Mars för gott. De är Mars 100.

De här sex har redan blivit uttagna till en grupp bestående av 100 personer som valts ut bland de 200 000 ansökningar Mars One fick in. Det nederländska bolaget grundades 2011 av vindenergientreprenören Bas Lansdorp. Hans vision är att skicka de första Mars-kolonisatörerna på enkel resa till ”den röda planeten” 2026. En resa som beräknas kosta 6 miljarder dollar.Bas Lansdorp

Jo, det stämmer. Sex miljarder. Och ja, det stämmer också, det är enkel resa.

Det låter kanske dramatiskt, men en permanent koloni på den röda planeten har varit målet för Mars One ända sedan starten. Enkel resa betyder att man inte behöver ta med farkost och bränsle för återresan, vilket minskar uppdragets infrastruktur och reducerar prislappen. NASA:s plan för en tur-och-retur-resa till Mars beräknas kosta 30 miljarder dollar. 

Mars 100 består av 50 män och 50 kvinnor från världens alla hörn med mycket varierande bakgrund och i åldrarna 20 till 61 år. I september kommer gruppen, enligt Mars One, att skäras ner till 24 slutgiltiga kandidater som sedan ska ägna ett decennium åt att förbereda sig för uppdraget. Förberedelserna består av ett omfattande utbildningsprogram inom områden som medicin, tandvård, agronomi, elektronik, statskunskap, juridik och vetenskaplig forskning. Utbildningen kommer att ske på en avlägsen plats – Island och Antarktis har nämnts – för att simulera Mars.

Under den tio år långa utbildningsperioden hoppas bolaget att den teknik som krävs för att kunna transportera last till Mars ska vara tillräckligt utvecklad. Lasten består bland annat av robotar som ska montera en rad kapsel-liknande hem för den första bosättningen.

Efter en projekterad nio-månaders resa, kommer de första fyra ”marsianerna” att anlända 2027, följda av ytterligare en grupp 2029 och ännu en två år senare, för att långsamt öka kolonins storlek. 

Bild: Bryan Versteeg

Mars är en otroligt tuff miljö att överleva i. Cirka 95 procent av atmosfären på Mars är koldioxid och atmosfären är 100 gånger tunnare än den på jorden. Temperaturen varierar rejält. En varm dag, nära ekvatorn, kan det vara så varmt som 20ºC. Men genomsnittstemperaturen är cirka – 60°C. Inte att förglömma de radioaktiva solutbrotten och sandstormarna.

Bara detta borde vara nog för att få flesta att tappa lusten att åka dit. Men till saken hör också att det är enkel resa, vilket betyder att man lämnar familj och vänner för alltid.

– Det är många som har sagt till mig att det är en galen dröm. Och då brukar jag svara att alla drömmar är galna tills de blir verklighet, säger Sabrina Surovec. Sabrina Surovec är, föga förvånande, äventyrlig och djärv och har levt ett nomadliv. Hon föddes i USA, gick i skolan i Tyskland ett tag och bosatt sig sedan permanent i Japan. Hon har studerat musik och teater och hoppas en dag bli den första musikern som ger en konsert på Mars. Hon är en typisk Mars 100 kandidat. De verkar alla vara människor som redan levt mer än ett liv.Natalie Lawler

När läraren Natalie Lawler var 16 var hon med om en bilolycka som ledde till att hennes pojkvän dog. Hon fick veta att hon kanske aldrig skulle kunna gå igen.

Natalie skaffade sig en handelsutbildning och blev fastighetsvärderare. När hon var 24 hade hon startat och drivit företag i åratal. När hon fyllde 30 behövde hon lite omväxling. Hon sålde sina företag, skilde sig och började studera pedagogik och matematik för att bli lärare.

– Varför skulle jag inte åka, om jag kan få representera mänskligheten på Mars? Det skulle inspirera fler att satsa på studier i naturvetenskap och rymdforskning, säger Natalie. Vi kan inte stå här och säga ”Varför var det inte någon som åkte till Mars?” för någon, det är ju vi!
 

Vissa av kandidaterna lockas av uppdraget på grund av en medfödd längtan efter att utforska rymden och leva ett liv bland stjärnorna.

– Det är en kallelse från ovan, säger dr Bhupendra Singh. Jag bestämde mig för att bli astronom när jag var tio. Jag åkte kälke ner för backarna och låg på rygg och tittade på stjärnorna.

För den tio år långa utbildningstiden kommer de slutliga 24 kandidaterna att delas in i sex grupper med fyra i varje, som förberedelse för en framtid då de kommer att tillbringa all sin tid tillsammans. 

– Om en medlem i gruppen ändrar inställning till att åka till Mars, blir sjuk eller anses olämplig för uppdraget, då får hela gruppen lämna programmet eller börja om med en ny medlem, säger Natalie Lawler. Vi kommer att veta långt i förväg om våra personligheter, kompetenser eller vår personkemi inte fungerar.

Om att sakna familjen, säger kandidaterna att det kommer att bli svårt men att de tror på den moderna tekniken i det avseendet också.
– Du kan redan hålla kontakt med människor långt bort, så det är inte ett så stort problem som folk tror, förklarar Hannah Earnshaw, och tillägger att hon oftare kommunicerar med vänner och familj via internet än personligen.

Om Peter Degen-Portnoy blir utvald till de slutliga uppdraget kommer han att lämna fru och fem barn på jorden.
– Jag har sagt till mina barn att jag alltid kommer att vara deras pappa. Jag kommer att vara deras pappa som bor och arbetar på Mars, säger han.

Bild: Bryan Versteeg

På frågan vad de tror de kommer att sakna när det lämnat jorden, räknar Mars One- kandidaterna upp en massa småsaker som vi brukar ta för givna, som naturen och till och med vädret. Sabrina och Sara säger att de kommer att sakna sina katter. Peter Degen-Portnoy säger att han skulle sakna stillheten en vårmorgon, ljudet av en orkester som fyller ett konserthus och skönheten i sin frus ögon.

Men kanske är det sakerna de inte kommer att sakna som är viktigast.

– Krig, fördomar, våld, säger dr Bhupendra Singh.

– Pengar och allt som rör utsikterna att tjäna pengar, spendera pengar och att vara förtjänt av pengarna, lägger Sara Director till.

– Religiöst och politiskt käbbel, säger Sabrina. Jag hoppas vi kan komma bort från allt det och börja ett nytt liv på Mars.

Text Tea Krulos

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng